En fyr är byggd för att genom sitt utseende dagtid och sitt ljussken nattetid ge vägledning för fartyg som går nära kusterna och i farleder samt varna för farliga ställen i farvattnet.
Det finns fem huvudtyper av fyrar:

1. Angöringsfyrar eller kustfyrar, har som uppgift att vägleda fartyg som närmar sig kusten eller seglar i större farleder utanför kusterna. Man vill att fyrens ljus skall ha en stor räckvidd och därför är de ljusstarka. Fyren placeras normalt högt över vattenytan och fyrbyggnaden får oftast formen av ett torn.

2. Ledfyrar vägleder den landnära sjöfarten i skärgårdar, hamnar och kanaler. De är ljussvagare än de förra. En ledfyr kan vara sektorfyr, ensfyr eller en kombination av dessa.

3. Hamnfyrar underlättar vid insegling i hamnar.

4. Varningsfyrar varnar för till exempel undervattenskablar och ledningar.

5. Fiskefyrar återfinns vid fiskelägen för att vägleda hemvändande båtar.

Under normala siktförhållande dagtid är fyren synlig som ett sjömärke.
Under mörker identifieras fyren av dess ljuskaraktär.

I sjökortet är det vita fyrljuset målat med gult fält.
Om det gula fältet ser ut som en ”strut” från fyren betyder det att fyrljuset har ledande vit sektor.
Det är i det fältet som du ska gå i.

Fyrarna Norrskären och Österskärsbådan visar grönt sken och är inga ledande sektorfyrar, detta ser man på den cirkelformade ljusbeteckningen.
OBS att även Remmargrund har cirkelformade sektorer med rött och grönt sken, dessa är alltså utanför farled och inte ledande.

Förr när fartygstrafiken var tätare på Vänern fanns fler ensfyrar i drift, t.ex. Gullsjö NO om Årnäs. Släcktes under 50-talet.